Vissa av oss går i tankar om hur vi ska bygga om för att få ett ännu finare kök eller badrum, vilken ny jacka vi ska köpa när lönen kommer eller om vi ska sätta på vinterdäcken redan nu för att slippa stressen när den första snön faller. Under tiden så sitter det ute på gatorna, i hörn, på bänkar eller trappor ett för många osynligt släkte, de hemlösa. Vissa kallar dem uteliggare eller kanske tiggare, hursomhelst så går deras tankar i helt andra banor. En krona så jag kan få mat, kommer jag lämnas ifred inatt så jag kan sova några timmar, hur länge till kan jag sova i buskarna innan den första snön faller. Lyxen att fundera kring vilken mat jag är sugen på ikväll och hur snygg jag ser ut i den bruna tröjan på Holmens herrekipering existerar inte där.
VAKNA!
De behöver allas vår hjälp. De blir inte handlingskraftigare av att du går förbi, tittandes åt andra hållet och låtsas som att de inte existerar. Istället dör de när den första riktiga kylan slår till. Sitter man som hemlös och tigger på gatorna så behöver man de pengar man tigger om på ett eller annat sätt. Sedan vad de behövs till är inte upp till dig eller mig att avgöra. Sluta vara så cynisk och tänk att de ändå bara köper sprit för pengarna. Hjälp istället dem som hjälp behöver. Om du nu inte vill ge pengar till den som sitter på gatan och helt har tappat handlingskraften att anstränga sig för att få tag på mat och tak över huvudet, gå då till närmaste knutpunkt, exempelvis centralen, järntorget eller brunnsparken och leta upp en faktumförsäljare. Stöd dem sedan med 75:- genom att köpa deras fantastiskt fina kalender för 2013. Temat i denna kalender är foton runt om i staden på de hemlösas sovplatser. Kanske får oss att hemma i värmen på kvällarna, när vi kryper ner under våra fluffiga duntäcken, skänka en tanke till dem som istället kryper ner i en sliten gammal sovsäck fylld med papper och filtar under ett brofäste.
Visst är hemlösa, uteliggare, tiggare eller vad du än vill kalla det ett samhällsproblem som behöver lösas högre upp än på gräsrotsnivå. Men dessa människor får det inte bättre av att du blundar för dem och hoppas på att någon annan kommer lösa det snart. Uppmärksamma dem och emellanåt hjälp dem. Om vi alla ibland skänker några kronor till medmänniskor i behov av hjälp så kommer vi kanske sakta men säkert tillsammans ändra vår inställning till hur vi borde leva tillsammans och hjälpas åt för att överleva.