Som i alla storstäder finns det en hel del invånare som många blundar för. Vissa medvetet, andra omedvetet. I Buenos Aires så slogs jag framförallt av hur öppen hemlösheten var, det kändes som att det var en del av den pågående pulsen i staden. Här 10 meter utanför en av de större byggnaderna i finansdistrikten så var det nästan som en liten community som var uppbyggd av kartonger och annat användbart material som gick att få tag på. Medans en vaktmästare går på andra sidan staketet och vattnar stenskivorna på gården så ligger de hemlösa här och vaknar till liv och MÖTER den nya dagen. Vissa går över gatan och kommer tillbaka med frukost till familjen, andra står mitt bland allt bråte och tar på sig skjorta och slips för att bege sig, kanske bara några hundra meter bort, till sitt jobb.