I hjärtat av Kreuzberg ligger hållplatsen Kottbusser Tor. Här är det som att stiga rakt ut på en turkisk gata. Lukterna, folket, tempot, allt skulle kunna flyttas 2000 kilometer sydöst. Torget runt hållplatsen sjuder av liv och det är som en stor innegård där pulsen är alldeles lagom hög. Jag och Carlos cyklade dit en perfekt försommarvarm eftermiddag och fotade till ett bokprojekt vi håller på med i skolan.

Vi hyrde cyklar i några dagar. Berlin är en perfekt stad för den som gillar att färdas på två hjul. Platt, bra cykelvägar och skönt flyt med medtrafikanter. En dag hamnade vi, efter tips av vår lärare Kalle, på Tempelhof. Detta är en övergiven flygplats mitt i centrala Berlin. Sista flyget lämnade på nyårsafton 2008. Sen dess har den lämnats åt allmänheten. Inne på terminalen spelades det in film och det blev svårt att smita in där. Vi var nyfikna efter att dagarna innan varit ute på en övergiven nazistträningsanläggning, vi ville ha mer äventyr och annorlunda bilder. Blev istället att vi cyklade runt på landningsbanorna tillsammans med ett stort gäng Berlinare. Fältet har fått ett nytt liv och här åker, går, springer, glider, trampar och rullar folk fram med både motorer, drakar och hårt arbete. Det var fräckt att se hur så många gamla byggnader och landmärken, tack vare Berlins ansträngda ekonomi, lämnas åt ett nytt öde när befolkningen får beträda den fritt. Massa läckra klubbar, pubar och parker som blommar upp.