Geyikbayiri

När både jag och N insåg att vi var lediga i några veckor så passade vvi på att ta tillfället i akt och sticka ner till Turkiet i en vecka. Vi hoppades på sol, värme och lite kontinuerlig klättring. Vi fick klättrat så mycket som vi ville, men värmen och solen lös med sin frånvaro. På nätterna var det -5 och sista dagen snöade det när vi klättrade, inte riktigt det vi hade sett fram emot. Valde att inte ta med mig kameran ner över huvud taget. Jag var där för 4 år sedan också, då var det totalt motsatt. Veckorna innan hade jag dragit av en pulley och jag hängde med ner enbart för att fota. Så rotade lite i arkiven och här kommer några bilder från 4 år tillbaka.

Dalgången där klättringen ligger, längst ner vid havet kan en se Antalya som en flyger in till.

Det var onekligen en viss skillnad i hur mycket folk det var där nere denna gången. Förra gången satt vi i lugn och ro på morgonen och insöp morgonkaffet. Denna gången hade vi lyckats pricka in en highlinekarneval som hålls en gång om året och runt om i dalen var det 200 highlinare. Detta gjorde att det var knökfullt i köket varje morgon och kväll.

Per Holm på Anaconda 7c, en led som vi ville testa denna resa, men då det var såpass kallt så fanns det inte på kartan att ge sig ner till Trebenna, som är ett köldhål dit solen inte når, om en inte heter Axel Hultqvist.